Kompisen Chris

Har jag berättat om min nya kompis, Chris? Han hälsar på ibland hos oss och lagar mat, sjunger och spelar gitarr med husse. Ja, musiken kan man säga vad man vill om tycker jag, men mat får man gärna laga för mig så länge jag får vara med! Det är självklart ett kriterie och det förstår han, varför det alltid blir nåt smaskigt till mig när han är här. Det är bäst att ta vara på de gyllene tillfällen när utomstående kommer hit för annars är det ju inte mycket att äta här hemma. De spontana godbitar som ibland delades ut har tragiskt nog upphört. Förklaringen? Jag bor med två tönt-hundar som tycks gå på diet eller nåt..? Zara äter typ puffade sojabönor eftersom hon kliar sig och matte tror hon är allergisk. och när det kommer till Emma så är det lightmat som gäller för att hålla midjemåttet i trim. Men jag då... en frisk och sund atletisk tjej i mina bästa år, varför måste JAG lida?! suck... jag smäller av ibland...

Kan ni tro att den här killen var rädd för hundar innan han träffade mig

och brudarna? Nu är han omvänd och älskar oss. Hihi :-)

Sovplatser jag minns...

En viktig del i varje kaxig bruds liv är ju som bekant hennes sovplats. Det tog en stund innan jag riktigt visste vart min skönhetssömn skulle äga rum, så jag flyttade runt rätt mycket i början. Story of my life, liksom. Ja ni tänker säkert "vaddåå, varför inte slagga i sovrummet som alla andra?" Men det var inte så lätt, serru. Två hetlevrade landssystrar hade tagit parti mot mig i så gott som alla avseenden och jag fick absolut inte vistas i sovrummet. Förutom när vi busade - då gick det tydligen bra.

Först bäddade matte en säng av täcken i vardagsrummet, som ligger precis bredvid sovrummet. Hah! Den fick jag nog sova i länge innan Boss-Emma kom och tog den. Inte. Så, bortskuffad som jag var fick jag pröva lyckan under husses skrivbord. Inte nån endaste tyckte om mig, kändes det som då. Matte tog då, som ett försök att mildra min smärta, sängen som hon bäddat utanför sovrummet och la den under skrivbordet. Det var förgäves; Emma hade redan fattat stort tycke för det mjuka underlaget och gjorde sig snart det oväntade besväret att trycka in sin tjocka rumpa under skrivbordet. Tjoff, sa det, och jag åkte kvickt in i hallens vrå vilken blev förblev min plats för en tid. Tyvärr utgjorde jag där, på en enkel fleecefilt för att inte locka dit gangsterbrudarna, en ännu mer miserabel syn. Eftersom ingen klarade av att se mig ligga där i min ensamhet särskilt länge, beslutades det för nån månad sen att jag skulle introduceras för en egen plats i sovrummet. Vid det här laget hade Emma, Zara och jag kommit överens om några grundläggande regler som gjorde att vi kom bättre överens nu än innan, men det betyder INTE att det inte var läskigt först. Varje kväll när det var dags för sovis fick matte hämta snöret och leda mig till min säng, för dit ville jag absolut inte gå! Man kunde tro att matte helt glömt alla gånger som jag blivit utkastad från sovrummet av Emma och Zara?! Ja man vet ju aldrig med henne.... hur som helst. Till sist glömde jag mina traumatiska upplevelser och det blev faktiskt KUL att gå och lägga sig! När nån ropar att vi ska sova så e jag där först av alla!

Ja, det är skönt att ha en egen plats, fast det kan bli ensamt att ligga själv ibland. Då och då händer det att jag smyger upp i sängen och lägger mig bredvid matte. Det får jag, bara min terrortass håller sig lugn... av nån konstig anledning så vill folk inte ha den i ansiktet. Jag fattar inte varför. Den är ju sååå läcker!

Här var min första sovplats, som blev snodd av Emma... ja, och där är min husse också.

Han är kul, han gillar bollar precis som jag =)

Hmm, jag kanske ska lägga upp en bild på min nya sovplats också! Får se, kanske imorn!

Peace out /Blanca

Ingen tramsig modeblogg

Nä, detta är ingen tramsig modeblogg, men då och då blir jag faktiskt tvungen att klä på mig regnskydd när vädret busar a´ la Blanca. Så här är jag i min oljerock. Ja, lite töntig jag vet, men min jourmatte gnäller så mycket om hur jobbigt det är att torka 3 våta, smutsiga pälsar efter mina och brudarnas lekeskapader i lera och grus att jag fått kapitulera för mina naturliga instinkter att krossa jackan. Ibland bjuder jag till för hemfridens skull.

Detta är INTE mitt påhitt. Jag är minsann bekväm i min egen päls. Sådeså!

Man behöver inte skämmas ensam i alla fall... Zara ser lika dum ut hon.

Resten av dagen fördrev jag i djupa tankar på min favvoplats i soffan.

life is good.

En pinne för hennes tankar!

Jag är på ett alldeles speciellt bushumör idag! Ingen kommer undan mina lekinviter och min allsmäktiga högertass som ständigt och utan att jag alls kan rå för det vill upp i övriga flockmedlemmars ansikten. Jag vill ut och cykla! Tjejen jag bor hos har ju lovat att vi ska göra det idag men som vanligt är det inte mycket verkstad. Istället har jag fått hänga med till tvättstugan och det är nog kul? Nä. Tänk den lyckliga hund vars matte/husse var en sportig typ, som såna vi möter ibland när jag och brudarna är på promenad. De är svettiga, häftiga och on the go! Tro mig när jag säger att jag HAR försökt skapa kontakt med dem, men de flåsar bara förbi och är så jädrans självupptagna...

Vi gjorde en kul sak förut ändå. Jo, det finns en lekplats för hundar som vi brukar gå till minst en gång om dan faktiskt, och där träffade jag tre coola hundkillar i eftermiddags som matchade mitt humör perfekt! Två av dem var ena riktiga muskulösa snyggingar som jag hade riktigt roligt med och spelade ut dem mot varandra. Haha! Typiskt att jag inte har en bild att lägga upp på oss!! Även imorse var vi på lekplatsen och det var också rätt kul antar jag..

Zara var på liiite bättre humör idag, trodde jag i alla fall,

men för säkerhets skull frågade jag först om det gick bra att busa en stund.. hon är lite grinig ibland, skulle kunna ge en pinne för hennes tankar just där till exempel?

Var så snäll och lek med mig!

Rätt som det var vart det dags för frukostpaus i gräset med varsin pinne... man är ju som en zoombie innan den där första pinnen på morgonen, ni vet vad jag menar folks?

Åhh smask, nu är du MIN, din lilla läckerbit.

"bättre en pinne mellan tänderna än tio i skogen"

Peace out!

Äääntligen här!

Här är jag! Ja, jag vet att ni säkert har väntat på mig. Tyvärr har jag en jourmatte som tagit sig all tid i världen med att få igång min blogg, jag har tjatat och tjatat men hon har jäämt en ursäkt. Ja menar hur svårt ska det vara?

För er som inte känner till mig så är jag Blanca, en kaxig rumänsk hundflicka i sina bästa år. Jag är söt, smart och vet vad jag vill. Oftast är det visserligen mat, eller åtminstone nåt att tugga på. Jag flyttade från Skrutt-Rumänien för några månader sen med

löften om en egen familj, kärlek och bus. Det gick sådär. De hade visst inte tid att se efter vad som finns bakom min coola kaxiga hundattityd som jag gärna visar upp när jag är osäker å så.. så efter några dagar av total kärlekssvält och ensamhet kom det en tjej och hämtade mig på en tågstation i Borlänge. Hon presenterade sig som min nya jourmatte och jag tänkte bara vad sjutton? Varför skulle jag hänga med dig tänker du? Har du käk eller? Tur för henne så hade hon käk.. och dessutom - vad hade jag att förlora? Det där sista sa jag förstås inte till henne, jag ville ju inte spoila min image det första gjorde.

Det visade sig att det var en ganska bra bekantskap jag gjorde, såhär i efterhand...

Jag följde tveksamt med min nya kamrat till ett ställe i Mölndal där hennes flock bor och fick där träffa hennes vänner. Det är två människor av manlig sort som lystrar till Carl och Kaleb och så två stöddiga rumänska hundbrudar, Emma och Zara, som redan bott där ett tag och typ trodde att de bestämde allt! Det var självklart inte ok så det var bara för mig att, fortfarande jetlaggad sen resan från Rumänien, samla ihop den sista orken jag hade och göra upp... Asså man kan väl säga att det tog ett tag innan vi kunde skaka tass med

varandra. Nu när jag lärt känna de här damerna så tycker jag att de oftast är rätt så reko, men ska inte sopa under svans att vi har en tuff tid bakom oss.

Här ligger jag på balkongen och ser oskyldig ut...

bakom den kaxiga fasaden finns en liten mys! Men säg inte till nån!!

Ja det va lite om mig.. men det kommer mer, imorgon ska jag ut cykla med matte till exempel för hon fick en cykel i födelsedagspresent igår när hon fyllde 25. Vilket spektakel det var by the way.... jösses vad folk vi hade här och allt ansvar föll naturligtvis på mig! Suck. Berättar mer om det en annan dag!

Peace....